Den vilda svanarna, 2016-06-16 Bajki po szwedzku
[ Pobierz całość w formacie PDF ]
Den vilda svanarna Den här sagan handlar om hur elva prinsar förvandlas till svanar och hur deras syster prinsessan Elisa till slut lyckas bryta förtrollningen. Sagan har skrivits av H C Andersen som är mest känd för sin saga Den fula ankungen. Långt bort i ett soligt land bodde det en kung. Han hade elva söner och en dotter. De var mycket lyckliga i sitt vackra slott. De elva prinsarna och prinsessan Elisa lekte hela dagarna. Men en dag bestämde sig deras pappa kungen för att gifta om sig och det kom en ny drottning till slottet. Hon var elak och tyckte inte om kungens barn. Hon skickade bort prinsessan till en fattig bonde. Där fick hon arbeta hårt. Drottningen jagade bort prinsarna också. Hon sa: "Flyg ut i världen och klara er själva. Jag förtrollar er till stora fåglar. Ni ska inte längre kunna tala". Och elva vackra svanar flög ut ur slottet med ett konstigt skrik. När Elisa blev 15 år gammal skulle hon få komma tillbaka till slottet och sin pappa kungen, för kungen ville se sin dotter. Men när drottningen fick se hur vacker Elisa var, blev hon arg och rädd och hon gjorde Elisa så ful som möjligt. Hon tovade hennes gula lockiga hår och gned in henne med en mörk salva. När kungen fick se prinsessan blev han arg. "Nej", sa han "det kan inte vara min dotter, så ful och smutsig. Skicka bort henne!" Prinsessan grät och gick ut i skogen. Hon gick och gick och när hon kom till en sjö, böjde hon sig ner och tvättade sig i det klara vattnet. Och hon blev ren och vacker igen och hennes hår lyste som guld. Det var kväll och solen höll just på att gå ner. Plötsligt fick hon se elva svanar som flög emot henne. De hade guldkronor på huvudena. Just när solen försvann ner i sjön, landade svanarna bredvid henne. Och där stod elva vackra prinsar. De var Elisas bröder. De kramade varandra och blev så glada. Bröderna berättade för Elisa att de var förtrollade till svanar på dagarna. När solen gick ner blev de människor. De berättade att de bodde i ett annat land och de ville ta med sig Elisa dit. Hela natten arbetade bröderna med att göra en korg, som de skulle bära Elisa i när de skulle flyga dit. Det var en lång väg till det andra landet och Elisa måste vara mycket modig. På morgonen, när solen gick upp, la hon sig i korgen och bröderna tog tag i den med sina näbbar och flög iväg över haven. Först sent nästa kväll kom de fram till brödernas hem, som var en grotta. På natten drömde Elisa om en liten gumma, som visade henne en brännässla.
Och en sak till. Du får inte tala innan skjortorna är färdiga. Om du gör det, så dör dina bröder." Gumman rörde vid Elisas hand med brännässlan och hon vaknade av smärtan. Samma morgon började Elisa sitt arbete. Hon plockade nässlor fast det gjorde ont och sved som eld i hennes händer. Hon gjorde garn och hon stickade. Bröderna förstod vad hon gjorde. Den minste prinsen grät och där hans tårar föll på hennes händer, gjorde det inte ont. En dag kom det en prins till skogen och han fick se Elisa, när hon arbetade med nässlorna i grottan. Prinsen tyckte att hon var det vackraste han sett. Han tog henne med sig till sitt slott och gifte sig med henne. Elisa sa inte ett ord. Prinsen älskade henne, men det fanns andra på slottet som sa att hon var en häxa. De hade sett henne plocka brännässlor på kyrkogården och de sa att det var konstigt att hon inte kunde tala. Elisa arbetade varje natt med de elva skjortorna till sina bröder. Prinsen sov. Men när han fick höra att andra kallade henne för häxa, höll han sig vaken en natt. Då såg han hur hon gick upp ur sängen. Han följde efter henne till kyrkogården, när hon plockade nässlor mitt i natten och såg hur hon satt och stickade i sin kammare ända tills det blev morgon. Prinsen blev mycket olycklig och bestämde att folket skulle döma henne. "Hon är en häxa," sa folket. "Hon skall brännas på bål!" Elisa sattes i fängelse. Hon fortsatte att sticka på skjortorna. Nu var det bara en kvar. Så kom den dag, då hon skulle brännas på bål för att hon var en häxa. Hon kördes i en kärra ut ur staden, där man hade gjort ett stort bål. Hon stickade på den sista skjortan. Men då kom elva stora svanar flygande och satte sig på kärran runt omkring Elisa för att skydda henne. När kärran kom fram till bålet och hon skulle stiga ur, kastade hon skjortorna över svanarna - och där stod elva vackra prinsar. Men den minste prinsen hade en svanvinge i stället för en arm. Hon hade inte hunnit göra den sista skjortan färdig. "Nu vågar jag tala," sa Elisa. "Jag är oskyldig." Och folket som hade sett allt, bugade sig för henne. Elisa svimmade i sina bröders armar. "Ja, hon är oskyldig," sa bröderna. Vedträna på den stora elden började växa och det blev en hel skog av röda rosor. Elisas prins tog en av rosorna och lät henne känna doften. Hon vaknade och prinsen bar henne upp i sin vagn och där fick hon sitta med sina elva bröder. Folket hurrade, när prinsen körde dem alla hem till slottet. en blåsa, flera blåsor |